Om Gimle

Gimle är i fornnordisk mytologi den värld som skapas efter Ragnarök. Gimle är andra religioners ungefärliga motsvarighet till himlen / paradiset.

Vi tycker att vi här i Åkhult funnit vårt Gimle tillsammans med våra nordsvenska hästar.

Vi som bor här på gården i Åkhult är Eva-Lotte och Ronny Eliasson.

Ronny och jag flyttade till Åkhult 1988 och hade med oss hästarna Peter Plys och Chili. Mycket har hänt sedan dess. Numera bedriver Eva-Lotte häst- och ridutbildning med akademiska förtecken.

Om mig

Nordsvensken kom in ganska sent i mitt liv. Jag började på ridskola som så många andra småflickor. När ridskolan lades ner, fortsatte jag att rida varmblodstravare i ett privatstall. Min första egna häst, en varmblodstravare, köpte jag när jag var 17 år och två år senare en pensionerad hopphäst. I samband med flytt till Växjö och studier var jag utan hästkontakt i sex år ( abstinensen var svår ) Långt senare då jag bildat familj flyttade vi ut på landet och min man och jag födde upp halvblodshästar under ett antal år. Jag tränade för välrenommerade instruktörer och tävlade lätta klasser i dressyr, utan större framgång måste jag säga. När jag som småbarnsmamma passerat 40 år, sliten i kroppen och då jag dessutom insett att detta med halvblodsavel och engelsk dressyrridning inte var någon framkomlig väg för mig, ville jag söka andra vägar. Ridning borde vara njutningsfullt och roligt för både mig och hästen och inte svettigt, frustrerande och göra ont i axlar, rygg och knän. Bent Branderups utbildningssystem och den akademiska ridkonsten lockade. Att den nordsvenska brukshästen skulle vara som klippt och skuren för ändamålet började jag bli alltmera klar över.

År 2000 inköptes det lilla svarta hingstfölet Rasputin, efter Rapid-Åkve-Manke och med det duktiga elitstoet Torp-Unsi 22240 till mamma. Torp-Unsi tilldelades förresten Stora Avelspriset 2011. Uppfödare är Gunvald Hultinsson i Korsberga. Jag fastnade för den lille ulltussen dels för hans trevliga utseende, men framför allt hans uttrycksfulla stora ögon som speglade en skräckblandad nyfikenhet som var fullständigt omöjligt att motstå. Rasputin och hans mamma Torp-Unsi kom hem till oss när han var lite drygt två månader gammal. Jag ville lära känna denne lille känslige varelse under sommaren och att han skulle få, så att säga, bo in sig hos oss. Han avskildes senare på hösten och Torp-Unsi återvände till Korsberga igen.

2002 togs kontakt med Ewa Jälmbrant i Umeå. Familjen Eliasson packade ihop sina väskor för ett besök där. Ewa har med mycket stor framgång utbildat sina kallblodstravare, bruksnordisen Frost och sedermera dölehingsten Hallingblåen inom den akademiska ridkonsten.

Ewa-Kristina Pettersson (fd. Jälmbrant) och kallblodstravaren Hårfagre

Att få rida hennes fantastiska hästar går inte att med ord beskriva. Den känslighet, lyhördhet, deras förlåtande sinnelag, ärlighet och framför allt en arbetsmoral jag aldrig tidigare stött på var otrolig. Lyckoruset och den vördnad och ödmjukhet jag kände inför dessa nordsvenskar blev en vändpunkt. Väl hemma igen följde en lång omskolning av mig och våra hästar. Dessutom hade jag passat på att köpa en kallblodstravare i Umeå, Nordman, som senare kom ner med lastbil. Han fick bli min ”försökskanin”.

Rasputin utvecklades väl, kördes in, visades på premiering 2003 och tilldelades 41 poäng med delsiffror 8 9 8 8 8. Han reds in och utbildas enligt de akademiska principerna och och ännu har jag inte sett några begränsningar hos honom. Han har så lätt för samling, att piaff och galoppiruett bara leks fram. Just nu håller vi på att förfina rörelserna och göra dessa mera uttrycksfulla. Dessutom leker vi lite med övergångar piaff-passage och galoppombyte i språnget. Allt naturligtvis med enhandsfattning med eller utan sadel. Den enda begränsningen han egentligen har är mig som ryttare och utbildare. Därför har jag tagit kontakt med en naprapat för egen del, som hjälper mig att korrigera min slitna och sneda kropp för att jag bättre ska kunna hjälpa Rasputin. Det är ju inte bara hästen som ska utbildas, bli stark och liksidig.
Ett annat orosmoln är Rasputins hovbroskförbening. Jag är tacksam för den tid vi får tillsammans.

2007 ville jag köpa ytterligare en häst. Nu var valet självklart en nordsvensk. Det skulle vara en unghäst, hingst eller valack med tilltalande exteriör, goda lätta gångarter och med ett mjukt och lättillgängligt väsen. Jag såg många fina hästar, men det rätta ”klicket”ville inte infinna sig. Min man som vid det här laget var lite trött på alla ”hästresor” förstod att det var ju en ny Rasputin jag ville ha – och hästar klonas inte, i alla fall inte vad han kände till. Med denna insikt (!) ringde jag upp Gunvald Hultinsson med förfrågan om han möjligen hade ett syskon till Rasputin till salu, eller om jag kunde få beställa en betäckning med Rapid till året därpå. Denna kombination var för mig det ultimata. Gunvald funderade och pratade med sin fru Inga-Lill. Torsdagen i veckan därpå ringde han och erbjöd oss att få köpa en sexårig helsyster. Betänketiden behövde inte vara lång. Redan fredag kväll kopplade vi på släpet och hämtade hem Torp-Usita 22-01-0030, för tänk om han skulle ändra sig! Idéer kan man ha! Det blev varken unghäst, hingst eller valack. Torp-Usita var i mina ögon det vackraste jag sett och med ett väsen så milt att det inte fanns några som helst betänkligheter. Där kom ”klicket”. Torp-Usita har belönats med 42 poäng och diplom. Hon betäcktes samma sommar med Orm och födde 2008 stofölet Liv. I april 2010 födde hon  ytterligare ett stoföl. Denna gång efter Opus. Parallellt med moderskapet ridutbildas även hon enligt de akademiska principerna. Med hennes numera goda kroppskontroll och rumsliga gångarter har jag stora förväntningar framöver.  Förhoppningsvis är återväxten hos oss tryggad genom hennes döttrar Liv och Torp-Lova.

Jag guidas i min ridning av Birgitta Järnåker. Tidigare även av Bent Branderup, som jag träffade ett par gånger per år.

Bent Branderup

Jag avlade väpnarprovet för honom 2008. Bent säger att han kan inte förstå varför svenskar åker till Spanien och Portugal för att köpa Lusitanos och PRE, när vi har den svenska barockhästen, nordsvensken för en tiondel av priset.

Det som gör nordsvensken så lämplig till denna dressyrform är förutom dess fina inre egenskaper, att de vanligen har en stark bakdel, ett välvinklat bäcken, god resning och en ändamålsenlig rörelsemekanik. Alltfler börjar nu få upp ögonen för denna fantastiska hästras. Flera av mina ridvänner har, eller planerar att köpa en nordsvensk.

Att nordsvensken är en utmärkt körhäst och en fin familjehäst kan andra beskriva mycket bättre än jag. Jag tror att efterfrågan kommer att öka framöver, då den som sagt dessutom är en dressyrhäst av mycket hög klass

Birgitta Järnåker är den person som betytt mest för mig i min ryttarutveckling. Hon har nu med stort tålamod och sitt fantastiska kunnande guidat mig i denna svåra konst sedan 2004. Vi har förmånen att få rida för Birgitta på våra kurser här i Åkhult.

Birgitta Järnåker och svenska halvblodsstoet Karamelle

En annan viktig person är Ewa-Kristina Pettersson (fd Jälmbrant)  Jag har nu åter fått möjlighet att rida för Ewa när hon kommer till Nyköping.

Målet för oss är att få fram en rastypisk nordsvensk av det mindre, lättare slaget och med alla de goda egenskaper rasen besitter dvs ett gott, stabilt och vänligt lynne och med hög arbetsmoral. Vi önskar rörliga och lätta gångarter som underlättar för hästen att med lätthet, glädje och stolthet kunna utföra det dess människa begär.