Knäledsinflammation

Rasputin har inte känts riktigt fräsch den senaste tiden. Han liksom ”vill inte”. Jag tänkte att det kanske var dags för pension. Tänkte att Rasse är sliten/har artros lite varstans/ var gammal. Jag uppmuntrades av Sofia (äldsta AR-kompis) och Frida (hovslagare) som båda hade god erfarenhet i att få hjälp med sina gamla hästar. Ronny och jag lastade Rasse och åkte till Vaggeryds hästklinik. Där konstaterades knäledsinflammation båda bak, samt inflammation i ett senfäste i vänster kotled fram. Rasse sprutades, Metacam sattes in, boxvila ett dygn. Därefter promenad vid hand 20 minuter i en vecka. Vecka 2: skritt och nu i vecka 3: försiktig jogg. Nästa vecka lite högre dos. Inga små volter på 5-6 veckor. Rasse känns glad. Kanske kan vi gå en ny vår tillmötes. Det bästa av allt…han har ingen artros och veterinär Mikaela Mårtensson tyckte att han är i fint skick för sin ålder. Vi testade för PPID för säkerhets skull, men tyvärr gick provet inte att analysera pga handhavandefel. Vi får ta ett nytt prov framöver

Kolik

Igår drabbades min fina Rasputin av kolik. Veterinär Gunnar Nordlöf kontaktades då det magonda inte släppte. Rasse fick sedvanlig behandling med smärtstillande och kramplösande medicin. Symtomen klingade av. På morgonen förstod jag att natten varit ganska jobbig. Han hade rullat sig och vänt upp-och-ner på boxen, var svettig och med påverkat allmäntillstånd. Ny telefonkontakt med Gunnar för rådgivning. Idag har Rasse haft diarré och får nu lite ”snälla magbaciller”. I kväll är han nästan som vanligt. Vad har du ätit min lille häst??? Åter ett stort tack till vår ovärderlige Gunnar, för hans kunskap och stora engagemang.

Lyckeprinsen

Välkommen vår nya häst. Denna gång blev det en kallblodstravare. Han inköptes från Tierp 31 augusti och anlände med hästtaxi den 7 september. Lycke, som vi kallar honom har gått på travet till i somras. Sprang in 152 000 i runda slängar, innan han fick nog. Blev där allt mera stressad och galopperade bort sig. Ägaren Johnny Samuelsson beslutade då att han skulle säljas som ridhäst. Jag måste säja att vi egentligen gjorde alla fel man kan göra vid ett hästköp

Vi åkte 110 mil över dagen. Provridningen fungerade inte alls. Jag klarade inte ens att hålla honom på spåret i paddocken. Han snurrade bara runt med mig i mitten av banan, olycklig och stressad. I stallet var han grinig och avvisande. Köpet forcerades, då ägaren dotter skulle resa på semester. Vi fick bestämma oss på studs. Han blev heller inte veterinärbesiktad.

Nu har han varit hos oss i tre månader. En känslig individ, som behöver fasta rutiner och förutsägbarhet. Han hade ont i sin kropp då han kom. Har fått mycket god hjälp av vår fantastiske/magiske kotknackare Hans Samuelsson vi tre tillfällen. Har fått nypon och djävulsklo hos oss. Mår nu bra i sin kropp och tinar successivt upp mentalt. Har nog förknippat människor=arbete=smärta. Vår resa har börjat.

Efter tre månader rider jag i skritt och trav med mjuka övergångar. Öppna i skritt och trav. Sluta påbörjad. Han går i en allt stadigare form. Bogarna kan flyttas. Avkortad skritt-mot skolskritt påbörjad. Lycke är begåvad, smart och tillagsinställd, men kräver en mycket välbalanserad sits. Så nu får jag allt lära mig rida, så att denne fine herre blir nöjd med mig.

Gammal är äldst

Blixt har under sommaren fått två otäcka inkar. Dessa har varit belägna precis framför penis. De växte mycket snabbt och blev äggstora, kladdiga och blödande. Dessutom fulla med flugor och fluglarver. Såååå äckligt. Själv var han ganska obekymrad, eftersom inkarna saknar nerver och därmed saknar känsel. Men de behövde opereras bort. Som vanligt kontaktade jag vår ovärderlige veterinär Gunnar Nordlöf. Sagt och gjort. För att Gunnar skulle få en rimlig arbetsställning beslutades att Blixt skulle bedövas och ”kastas” dvs läggas omkull. Så grannarna ringdes in och med gemensamma krafter lade vi med hjälp av linor ner en ganska omtöcknad Blixt 9år och ca 650kg tung. Allt gick bra med hjälp av Gunnar 84år, Rolf 68år, Finn 77år, Monika 72år, själv är jag 62år och min man Ronny 60år

Ett händelserikt 2018

Mycket har hänt det senaste året. det har väl inte undgått någon att vi haft ett dramatiskt klimat. En extremt varm och torr sommar, med betesbrist och foderbrist på många håll. Vår förstaskörd blev ungefär hälften av ett vanligt år. Betet tog slut. I och för sig går ju inte mina hästar på bete mer än mycket begränsat, vilket innebär ett par timmar / dag. Men vi fick stängsla in stora delar av mossen, som inte kunnat användas på hur många år som helst pga att den vanligtvis helt eller delvis står under vatten(!) I år fick den betas och vi fick även ta hö där. Det gick utmärkt att köra traktor och hövagn där, utan att sjunka igenom. Så torrt var det. Vi fick ihop ganska hyfsat med magert, ogödslat mosshö, fullt av säv, ogräs, tistlar och sly(!) Inte jättegott, men duger fint till nordsvenskar som kan få äta större givor och därmed bli mera nöjda. Andraskörden gav ganska bra utdelning, så vi har fint hösilage som vi fodrar med inne i stallet. Så sammantaget klarade vi oss rätt bra, fast med mycket merarbete.

Förra vintern var ju mycket mild, vilket inneburit en explosionsartad förökning av vildsvin. De är överallt. Bökar upp och förstör trädgårdar och vallar. Så det blir till att plöja upp och så in nytt gräsfrö för att få hö till nästa vinter.

 

 

Nu är vi igång

Min underbara, fina Rasputin. Han klarade sin konvalescens på ett föredömligt sätt. Var lugn i sin box och accepterade läget. Nu har han kommit ut, först i liten sjukhage, sen i paddocken. Veterinären Henric Stenbäck var ett gott stöd. Vi hade lite mailkontakt under sjukdomstiden. Rasses rehab skulle vara promenad i skogen. Därefter rida rakt fram. Cirka 8 veckors rehab innan jag skulle ”rida som vanligt”. Utifrån mitt akademiska tänk gjorde jag naturligtvis INTE så. Istället blev det arbete vid hand i ridhuset. Lite skolor i skritt, tramp, längning, uppkortning mot piaff och längning igen. I mitt tänk skulle han återfå smidighet och styrka och samtidigt avlasta fram. Efter en vecka satt jag upp och gjorde samma sak. Jag red dagligen, korta pass ( 15min) Skrittade, längde, kortade, skolskritt, piaff, böjning och någon enstaka travuppgång. Successivt har vi ökat kraven och idag galopperar jag försiktigt. Idag gjorde vi skolor även i galopp.
Rasse är nu skodd med ringsko med överrullning båda fram, samt flytsula. Vanliga skor bak. Han har aldrig gått så bra faktiskt. För första gången trycker han av mot marken. Han har en energi och arbetsglädje som är makalös-och är ändå sååå lyhörd. All tassighet är borta. Ett jättetack till min hovslagare Frida Hjelm.
Rasse ger mig en ridkänsla som bara får mig att le…
Vi har gjort en sån resa…Detta har också både Liv och Blixt fått till del. Tänk att detta skulle behöva hända för att jag skulle komma vidare i min utveckling.

 

Hovbroskfraktur

Min fine Rasse har drabbats av en hovbroskfraktur. Han är gipsad och nu väntar 3-6månaders boxvila. Min fantastiske vän och vapendragare är t o m fantastisk på att vila. Han har ett hönät fyllt av halm, grenar och sly att gnaga på som sysselsättning. Magen hålls igång med linfrögröt. Han har lite tråkigt, men tar det ändå med jämnmod. Prognosen är ganska hoppfull enl veterinären. Så nu är det bara att utrusta honom och mig med tålamod.

Några klipp från Birgitta-kursen nov-15

Blixt gör mig glad. Han försöker alltid göra så gott han kan. Vi jobbar med linjering och att bära vikt på båda bak.

AR-kurs 2015-11-14: Eva-Lotte och Blixt on Vimeo.

Liv är så ambitiös. Min lilla ”Ferrari” jobbar med övergångar skolgalopp-piaff-skolgalopp. En fantastiskt rolig häst.

AR-kurs 2015-11-14: Eva-Lotte och Liv on Vimeo.

Mina goa nordisar

Mycket har hänt sen sist. Rasse hade en misstänkt fångkänning i somras. Han behandlades som en sådan. Sjukhage, medicin, halm att äta. Fast nu med facit i hand undrar jag…problem uppstod när han tappade skorna. Hovslagaren hade semester. Så som hans hovar ser ut, vill  jag ogärna slå på tappskor. Funderar på om det aktiverade hans hovbroskförbening. Nåväl, han har återhämtat sig. I höst har vi jobbat med rakriktning i galopp. Inte alls så enkelt som det låter. Rasse är en mycket kvick häst (när han vill) och följaktligen är han överallt med alla sina ben, bogar och mage utom just där jag tror att jag menat…? För just det, Rasse är lite bekväm av sig, vill gärna tuffa på i comfortzon och är bra på att putta mig ur balans. Min hjälpgivning blir därför inte alltid vad jag tänkt mig. Haha, han lär mig saker hela tiden. Rakriktningen fungerar allt bättre och när den gör det och jag kan sitta som jag ska, får vi wow-känsla med riktigt bärig galopp. Han blir 16 år till våren. Hoppas på minst 10 ytterligare år tillsammans.

Liv blir allt mer befäst i det hon gör. Hon är mjuk, smidig, ambitiös och stolt. En fantastiskt rolig häst att rida. Skolorna i skritt och trav sitter som en smäck. Piaffen är helt ok på hennes utbildningsnivå. Passagen är påbörjad. Skolgaloppen blir allt starkare och mera distinkt. Övergångar mellan piaff -skolgalopp -piaff är störthäftigt. Mina fina prinsessa. Dessutom är hon en god ledare som beskyddar Rasse,och håller ordning på Blixt och Alpina.

Blixt, min store drummel! Han börjar hitta sin kropp och sin balanspunkt. Vi har förstått vad saxkraft och cenrifugalkraft gör. I takt med detta har han börjat hitta sin bjudning. Börjar bära sig själv. Han  vill göra rätt och skolorna sitter ganska bra. Han behöver mycket guidning fortfarande och väldigt noggrann ridning från min sida.

Dessa tre underbara pållar. Vad de lär mig. På lördag är det Birgitta-kurs. Ska bli så spännande att visa upp Blixt för Birgitta….