Nu är våren här. Hästarna fäller, fåglarna kvittrar, solen skiner, vårblommorna börjar titta fram – och jag är nyopererad i handen. Ortopeden, som var kavallerist i sin ungdom, har strängt förbjudit mig att vara i stallet, eftersom jag i nuläget inte får belasta min hand och ”hästar är stora och oförutsägbara djur”. Jag har naturligtvis inte kunnat hålla mig borta. Jag skyddar min hand, vilket resulterat i att jag har ont på de mest konstiga ställen och nästan överallt – utom i min hand! Det har gett mig nya insikter om vad felbelastning kan leda till. Jag borstar och leder ut mina pållar i hagen. De är så hänsynsfulla och försiktiga med mig. Rasputin och Blixt har full uppmärksamhet på mig och mina önskningar och behandlar mig med stor försiktighet. Liv är också uppmärksam, men måste påminnas med rösten. Annars glömmer hon sig. Det finns ju rätt mycket i det huvudet som trängs…
Jag blir varm i hjärtat när jag inser att relationen håller. De visar tydligt att jag är en respekterad ledare som de önskar följa, fastän jag för dagen är lite ”skröplig”
Vet inte när jag kan rida igen. Har jag väl kommit upp på ryggen går det nog bra. Men att sadla och sätta på boots blir lite knixigt.
Suturerna tas i slutet av nästa vecka. Om då läkningen ser bra ut, så kanske vi kan göra lite arbete från marken. Fram tills dess ska jag fortsätta att vara tacksam över att just jag har så underbara hästar och bara umgås…
Gimle 