Mycket har hänt sen sist. Rasse hade en misstänkt fångkänning i somras. Han behandlades som en sådan. Sjukhage, medicin, halm att äta. Fast nu med facit i hand undrar jag…problem uppstod när han tappade skorna. Hovslagaren hade semester. Så som hans hovar ser ut, vill jag ogärna slå på tappskor. Funderar på om det aktiverade hans hovbroskförbening. Nåväl, han har återhämtat sig. I höst har vi jobbat med rakriktning i galopp. Inte alls så enkelt som det låter. Rasse är en mycket kvick häst (när han vill) och följaktligen är han överallt med alla sina ben, bogar och mage utom just där jag tror att jag menat…? För just det, Rasse är lite bekväm av sig, vill gärna tuffa på i comfortzon och är bra på att putta mig ur balans. Min hjälpgivning blir därför inte alltid vad jag tänkt mig. Haha, han lär mig saker hela tiden. Rakriktningen fungerar allt bättre och när den gör det och jag kan sitta som jag ska, får vi wow-känsla med riktigt bärig galopp. Han blir 16 år till våren. Hoppas på minst 10 ytterligare år tillsammans.
Liv blir allt mer befäst i det hon gör. Hon är mjuk, smidig, ambitiös och stolt. En fantastiskt rolig häst att rida. Skolorna i skritt och trav sitter som en smäck. Piaffen är helt ok på hennes utbildningsnivå. Passagen är påbörjad. Skolgaloppen blir allt starkare och mera distinkt. Övergångar mellan piaff -skolgalopp -piaff är störthäftigt. Mina fina prinsessa. Dessutom är hon en god ledare som beskyddar Rasse,och håller ordning på Blixt och Alpina.
Blixt, min store drummel! Han börjar hitta sin kropp och sin balanspunkt. Vi har förstått vad saxkraft och cenrifugalkraft gör. I takt med detta har han börjat hitta sin bjudning. Börjar bära sig själv. Han vill göra rätt och skolorna sitter ganska bra. Han behöver mycket guidning fortfarande och väldigt noggrann ridning från min sida.
Dessa tre underbara pållar. Vad de lär mig. På lördag är det Birgitta-kurs. Ska bli så spännande att visa upp Blixt för Birgitta….
Gimle 