Igår hade vi årets sista kurs för Birgitta Järnåker här i Åkhult. Rasse gick två pass denna lördag. Första passet var han som vanligt lite bekväm av sig. Men efter att ha ”pumpat igång” honom med hjälp av många tempoväxlingar och övergångar så vaknade han till. Finliret kunde börja! Genom att sitta i bättre i förberedelserna till piruettvändning från diagonalsluta och att endast använda inner tramp och blick uppnådde vi en ny kvalitet.
Andra passet (direkt efter lunch) hade han vaknat till. Inom loppet av 10-15 min hade han bjudit på såväl passage och ur den terre-a-terre. Vilket halleluja-moment!
Som om detta inte var nog…vi påbörjade ansatser mot levad!!! Jag har aldrig ridit levad. Men jag bara visste att det var rätt. Vilken känsla! Sen hoppade jag av min underbare pålle. Allt detta inom 20 min. Hela jag var uppfylld av känslor. Idag sitter jag här och återupplever allt i minnet och bara ler…
Liv går från klarhet till klarhet. Blir allt starkare och stoltare. Hon vet hur bra hon är. När hon presterat det där lilla extra ( självklart flyttas ju positionerna fram hela tiden ) brukar hon le med hela ansiktet. Hon är så uttrycksfull min lilla prinsessa. Ibland glömmer jag att hon bara är fem år!
Blixt har ju ”börjat skolan”. Han har problem att hantera sin stora kropp. Han har fått akupunktur och KST av Camilla Lundquist vid två tillfällen. Detta har gjort underverk med länd och käkar. Med Birgittas guidning kunde han nu visa riktigt bra öppna och sluta vid hand. Jag kunde föra honom på volten i jämviktsläge ut mot ytter tygel och få med ytter bakben. Han lossade fint från inner tygel och formgivningen blev sååå bra. Tänka sig…min store drummel till häst.
Gimle 