Mina goa nordisar

Mycket har hänt sen sist. Rasse hade en misstänkt fångkänning i somras. Han behandlades som en sådan. Sjukhage, medicin, halm att äta. Fast nu med facit i hand undrar jag…problem uppstod när han tappade skorna. Hovslagaren hade semester. Så som hans hovar ser ut, vill  jag ogärna slå på tappskor. Funderar på om det aktiverade hans hovbroskförbening. Nåväl, han har återhämtat sig. I höst har vi jobbat med rakriktning i galopp. Inte alls så enkelt som det låter. Rasse är en mycket kvick häst (när han vill) och följaktligen är han överallt med alla sina ben, bogar och mage utom just där jag tror att jag menat…? För just det, Rasse är lite bekväm av sig, vill gärna tuffa på i comfortzon och är bra på att putta mig ur balans. Min hjälpgivning blir därför inte alltid vad jag tänkt mig. Haha, han lär mig saker hela tiden. Rakriktningen fungerar allt bättre och när den gör det och jag kan sitta som jag ska, får vi wow-känsla med riktigt bärig galopp. Han blir 16 år till våren. Hoppas på minst 10 ytterligare år tillsammans.

Liv blir allt mer befäst i det hon gör. Hon är mjuk, smidig, ambitiös och stolt. En fantastiskt rolig häst att rida. Skolorna i skritt och trav sitter som en smäck. Piaffen är helt ok på hennes utbildningsnivå. Passagen är påbörjad. Skolgaloppen blir allt starkare och mera distinkt. Övergångar mellan piaff -skolgalopp -piaff är störthäftigt. Mina fina prinsessa. Dessutom är hon en god ledare som beskyddar Rasse,och håller ordning på Blixt och Alpina.

Blixt, min store drummel! Han börjar hitta sin kropp och sin balanspunkt. Vi har förstått vad saxkraft och cenrifugalkraft gör. I takt med detta har han börjat hitta sin bjudning. Börjar bära sig själv. Han  vill göra rätt och skolorna sitter ganska bra. Han behöver mycket guidning fortfarande och väldigt noggrann ridning från min sida.

Dessa tre underbara pållar. Vad de lär mig. På lördag är det Birgitta-kurs. Ska bli så spännande att visa upp Blixt för Birgitta….

En annan relation

Nu är våren här. Hästarna fäller, fåglarna kvittrar, solen skiner, vårblommorna börjar titta fram – och jag är nyopererad i handen. Ortopeden, som var kavallerist i sin ungdom, har strängt förbjudit mig att vara i stallet, eftersom jag i nuläget inte får belasta min hand och ”hästar är stora och oförutsägbara djur”. Jag har naturligtvis inte kunnat hålla mig borta. Jag skyddar min hand, vilket resulterat i att jag har ont på de mest konstiga ställen och nästan överallt – utom i min hand! Det har gett mig nya insikter om vad felbelastning kan leda till. Jag borstar och leder ut mina pållar i hagen. De är så hänsynsfulla och försiktiga med mig. Rasputin och Blixt har full uppmärksamhet på mig och mina önskningar och behandlar mig med stor försiktighet. Liv är också uppmärksam, men måste påminnas med rösten. Annars glömmer hon sig. Det finns ju rätt mycket i det huvudet som trängs…
Jag blir varm i hjärtat när jag inser att relationen håller. De visar tydligt att jag är en respekterad ledare som de önskar följa, fastän jag för dagen är lite ”skröplig”
Vet inte när jag kan rida igen. Har jag väl kommit upp på ryggen går det nog bra. Men att sadla och sätta på boots blir lite knixigt.
Suturerna tas i slutet av nästa vecka. Om då läkningen ser bra ut, så kanske vi kan göra lite arbete från marken. Fram tills dess ska jag fortsätta att vara tacksam  över att just jag har så underbara hästar och bara umgås…

 

Less is more

Årets sista kurs var i lördags 15/11. Med fokus på att sitta stilla och rida med tanken, skapades så mycket energi i pållarna att jag häpnade. Att flytta in och ut på volten tre steg ut och tre steg in med tankens kraft gav nya kopplingar. Att inte driva Blixt i skritten, utan snarare rida ”tvekande” skapade så mycket energi att han frustande övergick i skolskritt. Denna nya tonus kunde han sen bibehålla i traven. Han lyfte sig i manken, komprimerade, hittade kopplingarna och svävade. Han t o m bibehöll sin nya stolta resning efter att jag suttit av.

Liv kan sen tidigare korta och länga sig, men fick nu ett helt annat uttryck. Hon gjorde även väldigt fina, välbalanserade skolgaloppsprång. Hon var så stolt över sig själv och jag över henne.

Rasse hittade en ny styrka i sina piruetter och klarade att skjuta sig ur med bibehållen balans och kraft. Hans galopp var stadig och uttrycksfull och sååå samlad! Mina underbara pållar. Jag njuter av minnet. Tack Birgitta för alla nya pusselbitar. Jag känner mig så privilegierad att få ha dig som maestro i denna sköna ridkonst.

FNH-dagen 2 augusti 2014

Föreningen nordsvenska hästens dag var i år förlagd till Tingsryds travbana. FNH-kronoberg var värdar och arrangörer. Programmet under dagen var väl genomtänkt för att visa distriktets fina hästar och inte minst visa mångsidigheten. En verklig allroundhäst.
Länets hingstar och finaste ston med-och utan föl visades.
En färgparad där vi fick se de hela färgerna dvs svart, brun, svartbrun och fux, men även black, gulfärger och blå.
Körning med olika vagnar och redskap i högst varierande tempo(!)
Trick-och frihetsdressyr. Tänk vad de kan och vill lära sig.
Hoppning. Enligt uppgift upp till 120 cm. Häftigt.
Å så ja´och Rasse som gjorde en uppvisning i akademisk ridkonst till musik av Janne Schaffer. Jag valde Till vinden och Brusa högre lilla å. Min tanke var att visa harmoni, lätthet, stolthet och glädje. Min tema var ”älvors dans på myren”. För att jag själv skulle hålla mig lugn och inte sätta spänningar i hästen, tonade jag ner ”krumelurerna”. Till en början gick han och tryckte lite. Tyckte att det var många läskiga saker utanför banan. Rasse och jag kom överens om att mitten var ofarlig, så vi höll oss där. Väl där var han så med mig. Mjuk, lyhörd, stark och stolt. Jättefin galopp som var så bärig. Då vågade jag mig på att be om diagonalsluta och ett par piruetter också! Helt ok utförande. Piaffen var väl sådär, men det var det han ville just då.
Sammanfattningsvis så är jag så stolt över min fina häst, som ställde upp på mig fastän det var läskigt.
Idag sitter jag i skuggan i trädgården och tittar på mina fina hästar i hagen. Jag återupplever känslan från igår och bara ler…

En video av vår uppvisning finns nu tillgänglig:

Sitsträning

Vi har haft en tredagarskurs för Camilla Lundqvist här i Åkhult. Med hjälp av medhavd sitsmaskin kunde vi lösgöra våra bäcken innan vi satt upp. Jag kunde få mera tillgång till mitt vänstra sittben(!) och till på köpet har jag sluppit nacksmärtor de senaste två dagarna. Hästarna är lite fundersamma över min ”nya” sits, hihi. Vidare fick vi god mat, såg och diskuterade en film om biomekanik och en med skönridande Anja Beran.
Rasse och jag fick till en fantastisk galopp, som var samlad, taktmässig och rund-i båda varven!
Sammanfattningsvis en mycket trevlig och givande kurs med nya insikter, nya hästvänner och ett utmärkt komplement till Birgitta-kurserna. Det här måste vi göra om…

Svensk sommar

Omväxlande regn och sol passar mig bra. Höet står på rot ännu, men stallet är högtryckstvättat och klart. Det gäller att ha en ”plan B”.

Nytt här i Åkhult är att jag nu börjat rida Blixt. Han är så duktig. Han får mer och mer ordning på sin stora kropp. Trots att mycket är svårt för honom, så gör han alltid sitt bästa. Det är en glädje att umgås med denne store drummel. Tänk att varje dag bli bekräftad. Att just jag är den bästa människan i världen…Det förmedlar han till mig. Vi har lång väg att gå innan han blir en riktig stridshäst. Vi ska göra den resan tillsammans och jag har inte bråttom.

Sissi är såld. Hon har fått en valack-kompis som fullständigt avgudar henne, en box med sjöutsikt(!) och en ägare som uppskattar och förstår sig på känsliga prinsessor.Vi önskar lycka till.

Underhåll

Igår hade vi besök av vet Gunnar Nordlöf. Dags för vaccinering och översyn av tänder. Liv var ordentligt ”taggig” i munnen. Märkte framför allt att hon dreglade ovanligt mycket. Resultatet blev mycket bra. Även Blixt behövde raspas lite. Han har låst sin underkäke och inte riktigt velat slappna av. Resultatet blev även här mycket bra. Rasse och Avanti fick sig också en översyn. Här var det inte så mycket att fixa.

Köpa nordis

Nina ska köpa en nordis! Vi har varit runt och tittat på många olika individer. Alla har inte varit den ultimata ridmodellen, men nu har vi träffat Atlas och han blir Ninas nye följeslagare. Han är en isabellfärgad 2-årig hingst med mycket trevlig uppsyn. Vänlig, lugn, fördragsam, kvick och smidig, känslig och lyhörd, mentalt stabil. Han är grovbent med välmarkerade leder, hyfsat rättställd, bra överlinje. Traven är bogfri, taktmässig och med mycket gott hasarbete. Kort sagt…han är precis som en ridnordis ska vara. Lycka till Nina!

De små detaljerna

Igår hade vi årets sista kurs för Birgitta Järnåker här i Åkhult. Rasse gick två pass denna lördag. Första passet var han som vanligt lite bekväm av sig. Men efter att ha ”pumpat igång” honom med hjälp av många tempoväxlingar och övergångar så vaknade han till. Finliret kunde börja! Genom att sitta i bättre i förberedelserna till piruettvändning från diagonalsluta och att endast använda inner tramp och blick uppnådde vi en ny kvalitet.
Andra passet (direkt efter lunch) hade han vaknat till. Inom loppet av 10-15 min hade han bjudit på såväl passage och ur den terre-a-terre. Vilket halleluja-moment!
Som om detta inte var nog…vi påbörjade ansatser mot levad!!! Jag har aldrig ridit levad. Men jag bara visste att det var rätt. Vilken känsla! Sen hoppade jag av min underbare pålle. Allt detta inom 20 min. Hela jag var uppfylld av känslor. Idag sitter jag här och återupplever allt i minnet och bara ler…

Liv går från klarhet till klarhet. Blir allt starkare och stoltare. Hon vet hur bra hon är. När hon presterat det där lilla extra ( självklart flyttas ju positionerna fram hela tiden ) brukar hon le med hela ansiktet. Hon är så uttrycksfull min lilla prinsessa. Ibland glömmer jag att hon bara är fem år!

Blixt har ju ”börjat skolan”. Han har problem att hantera sin stora kropp. Han har fått akupunktur och KST av Camilla Lundquist vid två tillfällen. Detta har gjort underverk med länd och käkar.  Med Birgittas guidning kunde han nu visa riktigt bra öppna och sluta vid hand. Jag kunde föra honom på volten i jämviktsläge ut mot ytter tygel och få med ytter bakben. Han lossade fint från inner tygel och formgivningen blev sååå bra. Tänka sig…min store drummel till häst.