Mycket har hänt det senaste året. det har väl inte undgått någon att vi haft ett dramatiskt klimat. En extremt varm och torr sommar, med betesbrist och foderbrist på många håll. Vår förstaskörd blev ungefär hälften av ett vanligt år. Betet tog slut. I och för sig går ju inte mina hästar på bete mer än mycket begränsat, vilket innebär ett par timmar / dag. Men vi fick stängsla in stora delar av mossen, som inte kunnat användas på hur många år som helst pga att den vanligtvis helt eller delvis står under vatten(!) I år fick den betas och vi fick även ta hö där. Det gick utmärkt att köra traktor och hövagn där, utan att sjunka igenom. Så torrt var det. Vi fick ihop ganska hyfsat med magert, ogödslat mosshö, fullt av säv, ogräs, tistlar och sly(!) Inte jättegott, men duger fint till nordsvenskar som kan få äta större givor och därmed bli mera nöjda. Andraskörden gav ganska bra utdelning, så vi har fint hösilage som vi fodrar med inne i stallet. Så sammantaget klarade vi oss rätt bra, fast med mycket merarbete.

Förra vintern var ju mycket mild, vilket inneburit en explosionsartad förökning av vildsvin. De är överallt. Bökar upp och förstör trädgårdar och vallar. Så det blir till att plöja upp och så in nytt gräsfrö för att få hö till nästa vinter.

 

 

Idag bjöd Rasputin på sin första riktiga levad. Så himla häftigt! Min underbara pålle.

Min underbara, fina Rasputin. Han klarade sin konvalescens på ett föredömligt sätt. Var lugn i sin box och accepterade läget. Nu har han kommit ut, först i liten sjukhage, sen i paddocken. Veterinären Henric Stenbäck var ett gott stöd. Vi hade lite mailkontakt under sjukdomstiden. Rasses rehab skulle vara promenad i skogen. Därefter rida rakt fram. Cirka 8 veckors rehab innan jag skulle ”rida som vanligt”. Utifrån mitt akademiska tänk gjorde jag naturligtvis INTE så. Istället blev det arbete vid hand i ridhuset. Lite skolor i skritt, tramp, längning, uppkortning mot piaff och längning igen. I mitt tänk skulle han återfå smidighet och styrka och samtidigt avlasta fram. Efter en vecka satt jag upp och gjorde samma sak. Jag red dagligen, korta pass ( 15min) Skrittade, längde, kortade, skolskritt, piaff, böjning och någon enstaka travuppgång. Successivt har vi ökat kraven och idag galopperar jag försiktigt. Idag gjorde vi skolor även i galopp.
Rasse är nu skodd med ringsko med överrullning båda fram, samt flytsula. Vanliga skor bak. Han har aldrig gått så bra faktiskt. För första gången trycker han av mot marken. Han har en energi och arbetsglädje som är makalös-och är ändå sååå lyhörd. All tassighet är borta. Ett jättetack till min hovslagare Frida Hjelm.
Rasse ger mig en ridkänsla som bara får mig att le…
Vi har gjort en sån resa…Detta har också både Liv och Blixt fått till del. Tänk att detta skulle behöva hända för att jag skulle komma vidare i min utveckling.

 

Min fine Rasse har drabbats av en hovbroskfraktur. Han är gipsad och nu väntar 3-6månaders boxvila. Min fantastiske vän och vapendragare är t o m fantastisk på att vila. Han har ett hönät fyllt av halm, grenar och sly att gnaga på som sysselsättning. Magen hålls igång med linfrögröt. Han har lite tråkigt, men tar det ändå med jämnmod. Prognosen är ganska hoppfull enl veterinären. Så nu är det bara att utrusta honom och mig med tålamod.

Blixt gör mig glad. Han försöker alltid göra så gott han kan. Vi jobbar med linjering och att bära vikt på båda bak.

AR-kurs 2015-11-14: Eva-Lotte och Blixt on Vimeo.

Liv är så ambitiös. Min lilla ”Ferrari” jobbar med övergångar skolgalopp-piaff-skolgalopp. En fantastiskt rolig häst.

AR-kurs 2015-11-14: Eva-Lotte och Liv on Vimeo.

Mycket har hänt sen sist. Rasse hade en misstänkt fångkänning i somras. Han behandlades som en sådan. Sjukhage, medicin, halm att äta. Fast nu med facit i hand undrar jag…problem uppstod när han tappade skorna. Hovslagaren hade semester. Så som hans hovar ser ut, vill  jag ogärna slå på tappskor. Funderar på om det aktiverade hans hovbroskförbening. Nåväl, han har återhämtat sig. I höst har vi jobbat med rakriktning i galopp. Inte alls så enkelt som det låter. Rasse är en mycket kvick häst (när han vill) och följaktligen är han överallt med alla sina ben, bogar och mage utom just där jag tror att jag menat…? För just det, Rasse är lite bekväm av sig, vill gärna tuffa på i comfortzon och är bra på att putta mig ur balans. Min hjälpgivning blir därför inte alltid vad jag tänkt mig. Haha, han lär mig saker hela tiden. Rakriktningen fungerar allt bättre och när den gör det och jag kan sitta som jag ska, får vi wow-känsla med riktigt bärig galopp. Han blir 16 år till våren. Hoppas på minst 10 ytterligare år tillsammans.

Liv blir allt mer befäst i det hon gör. Hon är mjuk, smidig, ambitiös och stolt. En fantastiskt rolig häst att rida. Skolorna i skritt och trav sitter som en smäck. Piaffen är helt ok på hennes utbildningsnivå. Passagen är påbörjad. Skolgaloppen blir allt starkare och mera distinkt. Övergångar mellan piaff -skolgalopp -piaff är störthäftigt. Mina fina prinsessa. Dessutom är hon en god ledare som beskyddar Rasse,och håller ordning på Blixt och Alpina.

Blixt, min store drummel! Han börjar hitta sin kropp och sin balanspunkt. Vi har förstått vad saxkraft och cenrifugalkraft gör. I takt med detta har han börjat hitta sin bjudning. Börjar bära sig själv. Han  vill göra rätt och skolorna sitter ganska bra. Han behöver mycket guidning fortfarande och väldigt noggrann ridning från min sida.

Dessa tre underbara pållar. Vad de lär mig. På lördag är det Birgitta-kurs. Ska bli så spännande att visa upp Blixt för Birgitta….

Nu är våren här. Hästarna fäller, fåglarna kvittrar, solen skiner, vårblommorna börjar titta fram – och jag är nyopererad i handen. Ortopeden, som var kavallerist i sin ungdom, har strängt förbjudit mig att vara i stallet, eftersom jag i nuläget inte får belasta min hand och ”hästar är stora och oförutsägbara djur”. Jag har naturligtvis inte kunnat hålla mig borta. Jag skyddar min hand, vilket resulterat i att jag har ont på de mest konstiga ställen och nästan överallt – utom i min hand! Det har gett mig nya insikter om vad felbelastning kan leda till. Jag borstar och leder ut mina pållar i hagen. De är så hänsynsfulla och försiktiga med mig. Rasputin och Blixt har full uppmärksamhet på mig och mina önskningar och behandlar mig med stor försiktighet. Liv är också uppmärksam, men måste påminnas med rösten. Annars glömmer hon sig. Det finns ju rätt mycket i det huvudet som trängs…
Jag blir varm i hjärtat när jag inser att relationen håller. De visar tydligt att jag är en respekterad ledare som de önskar följa, fastän jag för dagen är lite ”skröplig”
Vet inte när jag kan rida igen. Har jag väl kommit upp på ryggen går det nog bra. Men att sadla och sätta på boots blir lite knixigt.
Suturerna tas i slutet av nästa vecka. Om då läkningen ser bra ut, så kanske vi kan göra lite arbete från marken. Fram tills dess ska jag fortsätta att vara tacksam  över att just jag har så underbara hästar och bara umgås…

 

Nu finns en video av min och Rasses uppvisning på FNH-dagen tillgänglig. Musiken är Till vinden och Brusa högre lilla å med Janne Schaffer. Se även det tidigare inlägget om FNH-dagen. Mer information om Föreningen Nordsvenska Hästens dag 2014 finns på FNH Kronobergs hemsida.

Årets sista kurs var i lördags 15/11. Med fokus på att sitta stilla och rida med tanken, skapades så mycket energi i pållarna att jag häpnade. Att flytta in och ut på volten tre steg ut och tre steg in med tankens kraft gav nya kopplingar. Att inte driva Blixt i skritten, utan snarare rida ”tvekande” skapade så mycket energi att han frustande övergick i skolskritt. Denna nya tonus kunde han sen bibehålla i traven. Han lyfte sig i manken, komprimerade, hittade kopplingarna och svävade. Han t o m bibehöll sin nya stolta resning efter att jag suttit av.

Liv kan sen tidigare korta och länga sig, men fick nu ett helt annat uttryck. Hon gjorde även väldigt fina, välbalanserade skolgaloppsprång. Hon var så stolt över sig själv och jag över henne.

Rasse hittade en ny styrka i sina piruetter och klarade att skjuta sig ur med bibehållen balans och kraft. Hans galopp var stadig och uttrycksfull och sååå samlad! Mina underbara pållar. Jag njuter av minnet. Tack Birgitta för alla nya pusselbitar. Jag känner mig så privilegierad att få ha dig som maestro i denna sköna ridkonst.

Föreningen nordsvenska hästens dag var i år förlagd till Tingsryds travbana. FNH-kronoberg var värdar och arrangörer. Programmet under dagen var väl genomtänkt för att visa distriktets fina hästar och inte minst visa mångsidigheten. En verklig allroundhäst.
Länets hingstar och finaste ston med-och utan föl visades.
En färgparad där vi fick se de hela färgerna dvs svart, brun, svartbrun och fux, men även black, gulfärger och blå.
Körning med olika vagnar och redskap i högst varierande tempo(!)
Trick-och frihetsdressyr. Tänk vad de kan och vill lära sig.
Hoppning. Enligt uppgift upp till 120 cm. Häftigt.
Å så ja´och Rasse som gjorde en uppvisning i akademisk ridkonst till musik av Janne Schaffer. Jag valde Till vinden och Brusa högre lilla å. Min tanke var att visa harmoni, lätthet, stolthet och glädje. Min tema var ”älvors dans på myren”. För att jag själv skulle hålla mig lugn och inte sätta spänningar i hästen, tonade jag ner ”krumelurerna”. Till en början gick han och tryckte lite. Tyckte att det var många läskiga saker utanför banan. Rasse och jag kom överens om att mitten var ofarlig, så vi höll oss där. Väl där var han så med mig. Mjuk, lyhörd, stark och stolt. Jättefin galopp som var så bärig. Då vågade jag mig på att be om diagonalsluta och ett par piruetter också! Helt ok utförande. Piaffen var väl sådär, men det var det han ville just då.
Sammanfattningsvis så är jag så stolt över min fina häst, som ställde upp på mig fastän det var läskigt.
Idag sitter jag i skuggan i trädgården och tittar på mina fina hästar i hagen. Jag återupplever känslan från igår och bara ler…

En video av vår uppvisning finns nu tillgänglig: